 |
| Marx och Lenin på “Urretxindorra”, Näktergalstorget i arbetarstadsdelen Otxarkoaga i Bilbao |
Latinamerikareportrarna
Dick och Mirian Emanuelsson har stämt träff med Marx och Lenin i
arbetarförorten Otxarkoaga i Bilbao. Det är knappast något turistmål, för
turisterna finns det ju Guggenheimmuséet som kostar 130 kronor i inträde. Våra utsända
reportrar tar i stället bussen till Otxarkoaga där de träffar Josetxo “Tigre”, en före detta
politisk fånge. Han tillbringade 20 år i fängelse för medlemskap i
kommunistpartiet PCR och milisgruppen Grapo. I Otxarkoaga
träffade de även Ixiar, en av de unga i som föddes i och brinner för Otxarkoaga.
Video:
Tenemos una cita con MARX y LENIN en un barrio de Bilbao. . . from Dick & Mirian Emanuelsson on Vimeo.
BILBAO / BASKIEN / Bussen stånkar uppå för branten.
Nedanför innesluts Bilbaos gamla och vackra stadskärna, deras “Gamla Stan”, av
ett lätt dis och dimma som kommer in från Biscayabukten. Som liten grabb
fascinerades jag av sjömännens berättelser i Göteborg om att; “klarar du
Biscaya så klarar du att gå på sjön”.
– Ni får inte missa att besöka Otxarkoaga . . . och hälsa
Marx och Lenin när ni kommer till Bilbao, sa Gato (Katten) skrattande när vi
lämnade Iruñea. Översatt från baskiska till spanska är det staden Pamplona,
centrum i provinsen Navarra.
Gato var en av de ansvariga för att den stora bysten på
av Marx och Lenin, som hade stått i ingången på den sovjetiska ambassaden i
Madrid, anlände till Otxarkoaga 1993. Sovjetunionen hade fallit samman och
Jeltsin&Cia kastade ut allt med anknytning till arbetarklassens teoretiska
inspiratör respektive landsfader.
 |
| Gato hälsar invånarna i stadsdelen välkommen till invigningen av Marx-Lenin-monumentet. |
Gato bodde 1993 i Otxarkoaga, den del av Bilbao som i
slutet av 1950-talet byggdes upp för att tillfredsställa behovet av bostäder
för den arbetskraft som anlände till den framväxande industrialismen av
Baskien. Några år senare skulle han bege sig till El Salvador och stred på
FMLN-gerillans sida fram till fredsavtalet. I Pamplona arbetar han i dag på ett
lager för ett stort transnationellt företag. Men han, liksom alla
internationalister i Baskien, känner politisk morgonluft för de revolutionära och
demokratiska krafterna är på frammarsch i Baskien. Och kontakterna har han kvar
i Bilbao. En av dem väntar på oss vid busshållplatsen.
Till FMLN-gerillan
I Bilbao fanns i slutet av 50-talet flera varv,
verkstäder, gruvor och det behövdes massor av ny arbetskraft. De kom från alla
delar av den spanska staten, men framför allt från Asturien och Galizien, säger
Josetxo “Tigre” när han tar emot vid busshållplatsen,
denna fuktiga och blöta söndag. Runt om oss reser sig tiovåningshus i det
kuperade landskapet.
Han är själv en bekräftelse på
det spanska folkets kamp. För han är inte basker utan bördig från
Madridtrakten. Men ödet ville att han skulle hamna i Baskien efter att ha
tillbringat 20 år i både Francofascismens fängelser som i den så kallade
övergångsregeringens. Den politiska udden i fängelsepolitiken då som nu var och
är att bryta ned de politiska fångarnas moral och övertygelse. Men Josetxo intygar
att hans politiska och ideologiska övertygelse är lika stark i dag som den var under
de första åren på 1970-talet. Då var han en ung metallarbetare som med frenesi deltog
i kampen på Madrids verkstäder och fabriker mot Francofascismen och i det
underjordiska uppbygget av particeller.
På lastbil till Madrid
– Det här är en arbetarstadsdel där ett antal kamrater,
marxister och kommunister tog initiativet till att hämta bysten i Madrid. Den hade
först överlämnats till kommunistpartiets avdelning i Parla, en förortskommun till
Madrid. Men när kamraterna där satte upp bysten på det kommunala torget la
borgmästaren från det socialfascistiska PSOE (s) in sitt veto. Kommunistpartiet
kontaktade då kamraterna i Otxarkoaga och här sa de ja. De åkte till Madrid i
en liten lastbil och på den vägen är det; Marx och Lenin gjorde sitt intåg i
Baskien rent litterärt och placerades på “Urretxindorra”, Näktergalstorget,
säger den gravallvarlige “Tigre”.
Några meter från oss står den massiva bysten ingjuten i
betong på en sockel och med ett genomskinligt pansarglas som jag uppskattar
till en tum tjock. Den 2x1,5 meter höga&breda och nära en meter djupa
konstruktionen har tagit emot flera skott av fascister på sina nattliga räder.
Perforationerna vittnar om det. Men här står den, lika fast och stabil som de
teoretiska verken från den vetenskapliga kommunismens grundare.
 |
| Fotografering vid det installerade monumentet. Gato längst ner till vänster på huk bredvid Lenin. |
Lenindagen, Lenin Eguna
Varje år kring den 7 november hålls en Lenindag, på baskiska Lenin Eguna, i Otxarkoaga till minnet av installeringen av
bysten i Otxarkoaga men framför allt den historiska betydelsen av
klassikernas verk. Dagen inleds tidigt med ett seminarium om
marxismen-leninismen. Därefter tar det öppna mötet vid utomhus där det framför
Marx-Lenin hålls tal som kombineras med kulturprogram. Det hela avslutas som
det sig bör i Baskien med mat från det fantastiska baskiska köket och vin från
Navarra.
Den 5 november 2013
inbjöds de cirka 12.000 invånarna i stadsdelen med följande ord:
“Datumet sammanfaller
med den Bolsjevikiska Revolutionen, inte av en slump, utan för att den Revolutionen
var den gnista som antände de förtryckta massorna kamp i hela världen och blev ett
exempel för alla förtryckta folk. Oberoende av de misstag som begåtts, kvarstår
Oktoberrevolutionen som ett exempel för alla de som kämpar mot det
kapitalistiska förtrycket”.
Klass, nation och ETA
Otxarkoaga är en typisk arbetarförort med små lägenheter
och byggd med billigt och inte alltid så bra byggmaterial, typiskt för vilken
borgarstat som helst i världen, säger Tigre och fortsätter:
– Det handlar om att arbetarna ska en plats för att sova
och reproducera sig för att kunna fortsätta slita dag efter dag på jobbet. Men
i Otxarkoaga fanns och finns det en klassidentitet och den är viktig, menar
Tigre och sneglar mot Marx och Lenin som tittar mot med sina uppfordrande
blickar.
Han säger att den baskiska vänstern, och framför allt
ETA, har haft och har ett starkt stöd och organisation i Otxarkoaga.
– Politiska och sociala teman är ständigt i centrum
liksom de baskliga kulturella festligheterna.
Just dessa festligheter är samtidigt ett försvar för den
baskiska nationella identiteten som Franco trodde sig kunna bryta ned genom att
stimulera invandring från övriga delar av den spanska staten. ETA besvarade
denna chauvinistiska provokation genom att förstärka arbetet på arbetsplatserna.
Där betonade organisationen att klasstillhörigheten med de spanska arbetarna är
en nödvändighet för framgång i kampen vad Lenin sammanfattade i sitt verk om “Om
nationernas självbestämmanderätt”:
“Det arbetande baskiska folket tillämpar sin patriotism
genom att befria sig själv genom sin egen styrka och utövar sin
internationalism genom att stödja övriga arbetande folk att befria sig från förtrycket
som de genomlider”, skrev ETA:s partiorgan Zutik i sitt nummer 48, år 1968.
Eget språk och historia
Terrorn och repressionen i Baskien var dubbel; mot den
intensiva arbetarkampen som pågick i det industrialiserade och klassmedvetna
Baskien, en kamp som inte bara bedrevs av ETA eller det borgerliga baskiska
nationalistpartiet PNV. Där fanns även arbetarkommissionerna ledda av
kommunistpartiet samt den socialdemokratiskt influerade landsorganisationen UGT.
Men samtidigt fortsatte kampen för självständighet. Just i slutet av 1960-talet
växte ETA sig starkt men drabbades skoningslöst av terrorn, tortyren på
polisstationer och i fängelserna som började fyllas.
– Det här är inte Spanien, Extremadura eller Castilla,
det här är Baskien med sitt eget språk och historia, ett av de äldsta folken i
Europa. På 1950-talet hade det spanska kommunistpartiet mycket stort
inflytande. Men med degenereringen och förräderiet av partiet mot
arbetarklassen växte ETA fram i Baskien som en reaktion på PCE:s politiska
urartning. ETA markerade vägen till en annan kamp som kombinerade den politiska
och militära som kommunistpartiet hade lämnat bakom sig.
ETA:s vapenvila
Han delar inte ETA:s nya position som säger att
organisationen ska lägga ned sina vapen om en politisk uppgörelse kan nås med
den spanska staten. Den baskiska milisgruppen håller sedan 2006 en vapenvila
som staten och Rajoy har besvarat med en intensifiering av repressionen och en
hårdnande inställning i förhållandet till de nära 500 baskiska politiska
fångarna som är utspridda över hela Spanien, bara fem av de 496 fångarna
återfinns i Baskien.
Den legala patriotiska baskiska vänstern, Izquierda Arbetzale, har haft stora
framgångar och i princip vunnit alla val i Baskien sedan 2012; från kommunal-
och regional, till kongressen i Madrid och det senaste valet till
EU-parlamentet. ETA säger att den vill ge sitt bidrag och stimulera till en
politisk fredlig lösning i den baskiska frågan. PSOE och PP är skakade inför
den patriotiska vänsterns exceptionella framgångar i valen sedan 2012.
Men denna legala och brokiga vänster, från Sortu (f.d.
Batasuna) som utpekas av Madrid för att vara ETA:s politiska gren, till
pacifister och socialdemokrater, går en balansgång som kan liknas på en knivsegg.
Minsta detalj, ord och uttalanden granskas med lupp av Rajoy&Rättsapparaten.
 |
| En presskonferens med tre ETA-ledare som just har läst upp en presskommuniké där de förklarar att ETA ställer in alla väpnade aktioner och hälsar den Internationella Kommittén för Verifikation för att lämna över av vapen och explosiva ämnen. |
Förbjudet skåla för politiska fångar
Spaniens författningsdomstol beslutade 2012 och 2013 med
en röst majoritet, till falangisthögerns ursinne, att legalisera Bildu respektive
Sortu och därmed gav den legalitet till vad Rajoy anklagar vara ETA:s politiska
språkrör.
 |
| Amaia Izko, Sortus språkrör får inte längre utbringa en skål för de politiska fångarna. |
Ett exempel på hur begränsad yttrande- och politisk
frihet är i Baskien ägde rum alldeles nyligen när Sortus språkrör Amaia Izko utbringade
en offentlig skål när hon på en av Baskiens årliga festligheter hälsade en före
detta ETA-fånge välkommen ut i friheten efter ett 20-tal år i fängelset. Hon
inkallades två dagar senare till domstolen som gav henne en reprimand. Den
spanska hovrätten beslutade därefter att förbjuda offentliga skålar för
personer kring ETA eller fångar som suttit av sina straff.
När 130.000 basker i smällkalla januari gick ut på
gatorna efter att en fånge hade avlidit under mystiska omständigheter i
fängelset, var det utan ett enda foto av någon fånge. Nyligen dömdes en bask
till två års fängelse för ett sådant “brott”, som inte ens förekom i
militärdiktaturernas Chile eller Argentina. Samtidigt med domen greps ett
40-tal andra spanjorer och basker som hade Twittrat fraser som den spanska
antiterroristlagstiftningen inte tillåter utan i stället bestraffar med
fängelse.
Otxarkoagas politiska fångar
I Otxarkoaga lever Arantxa Garbayo, ett av ETA:s mest
kända ansikten. Hon avtjänade ett straff på 17 år, varav tio år i ett fängelse
i Andalusien, 945 kilometer från hennes familj i Baskien. I början av
1990-talet tillhörde hon ett ETA-kommando men greps 1994 och dömdes till 45 års
fängelse. Anklagelsen handlade om en påstådd plan att genomföra ett attentat
mot Francos före detta Information- och Turistminister, Manuel Fraga Iribarne.
Attentatet utfördes aldrig.
 |
| Franco hälsar på sin Informations- (Propaganda) och Turistminister, Manuel Fraga som på bilden till höger, två från höger och bakom mikrofonen, gör falangisthälsningen. Hans personbiografi är besudlat av antifascistiskt blod. |
Det hör till saken att mellan 1961-1964 fängslades 1500
medlemmar i kommunistpartiet PCE. 1962 greps den folkkäre Julian Grimau, medlem
i PCE:s centralkommitté. 1963 dömdes han till döden vilket orsakade en internationell
kritikerstorm. Över 800.000 telegram anlände till Madrid som krävde ett
upphävande av det farsartade domslutet. I flera europeiska och latinamerikanska
städer genomfördes protestdemonstrationer. Franco kallade massprotesterna för “en
konspiration av Moskva”. Manuel Fraga, som propagandaminister igångsatte en
intensiv kampanj riktad till den internationella pressen där han tilldelade
Grimau en rad vidriga brott under inbördeskriget. I gryningen den 20 april 1963
avrättades Grimau.
 |
| Solidariteten med den dödsdömde Julian Grimau skakade om den spanska fascismen men kunde inte förhindra att Grimau avrättades i gryningen den 20 april 1963. |
Grannsolidaritet med de politiska fångarna
Det var mot denne fascist, ansvarig för mord och terror i
Baskien, som Arantxa Garbayo och ETA-kommandot hon tillhörde påstods skulle
genomföra ett attentat.
– Arantxa Garbayo frigavs i juni 2013 och hälsades av
hela bostadsområdet. Hon hämtades med en bilkortege som körde runt i området.
Folk fyllde det stora torget, det hölls tal med dans och stor fest. Solidariteten
från folket men framför allt från grannar och vänner är oerhört viktig för att
fångarna ska kunna stå ut så många år utan att brytas ned. Just nu har Otxarkoaga
två politiska fångar som vi besöker varje lördag.
Det säger Ixiar, en 28-årig baskiska som har levt i Otxarkoaga
i hela sitt liv. Hennes pappa var just en av de spanska immigranterna som vid
två års ålder anlände till Otxarkoaga. Familjen installerades i vad som då
kallades en “Chabola”, ett mycket enkelt hus byggt i trä och korrigerad plåt, i
bästa fall. Misären var total och hälsovårdssituationen oerhört prekär utefter bergssluttningarna
i Bilbaos utkanter där immigrantarbetarna slog sig ned.
 |
| Arantxa Garbayo avtjänade ett 17 år långt fängelsestraff för medlemskap i ETA och fortsätter sin kamp för den baskiska självständigheten, nu som länk mellan de kvarvarande fångarna och det baskiska samhället. |
ETA och elimineringen av knarket
– Otxarkoaga byggdes på nio månader och konsekvenserna
märktes snart. Kan du tänka dig tiovåningshus utan hiss? Vi i
Hyresgästföreningen har fått igenom en hel del förbättringar men vi har gamlingar
som suttit i sina lägenheter i tio år utan att komma ut eftersom de har problem
att röra sig. Därför slåss vi för att det byggs hissar i husen.
Under 1980-talet översvämmades denna stridbara stadsdel
med massor av droger, framför allt heroin. Det uppskattas att 450 ungdomar
dukade under av heroinet. ETA rensade bokstavligt tre stadsdelar i Bilbao på
langare som hade gjort tusentals baskiska ungdomar till slavar under heroinet.
I dag beskriver till och med Wikipedia Otxarkoaga som en av de lugnaste stadsdelarna
i Bilbao och med minst drogproblem.
– Sedan tio år har vi organiserat oss bättre och vi har
märkt att under de senaste fem åren har mycket unga familjer bosatt sig här.
Krog eller kapell?
Medan man i Latinamerika först alltid bygger det lilla kapellet
i byn, bygger man i Baskien krogen, eller La Taberna, som den kallas i folkmun.
– Vi genomförde ett stormöte och vi blev 96 personer som
varje månad betalade en summa och till slut stod den klar, vår kvarterskrog,
säger hon och gör en svepande rörelse i den kombinerade baren&restauranten,
bara tio meter från Marx-Lenin där vi gör intervjun med Ixiar och Tigre.
– Det är typiskt för baskerna; äta och dricka, säger hon
och skrattar. Men här samlas och träffas vi kring kulturella aktiviteter eller
saker som rör stadsdelen.
 |
| Ixiar, 28, född och uppvuxen i Otxarkoaga |
Men de sista dagarna i juli fattade den spanska Hovrätten
(Audencia Nacional) beslutet att
konfiskera 111 krogar i ett domslut som väckt vrede i Baskien eftersom
domstolen i Madrid rycker ifrån människorna i en stadsdel som Otxarkoaga sin
sociala träffpunkt. Rättsprocessen har pågått i tolv år och domarna i Madrid
anser att krogarna utgör subversiva tillhåll för ETA. Men bakom dessa krogar
står personer som Ixiar och hennes grannar. Motståndet mot centralmakten förstärks
och denna blir allt mer desperat i takt med att den organiserade baskiska
vänstern växer i organisation och röstetal.
Arbetslöshetsarmé och repression
Hur ser hon då på framtiden och framför allt ungdomens
framtid i en tid då Spanien befinner sig i den djupaste ekonomiska krisen sedan
kriget. Sammanlagt går sex miljoner spanjorer arbetslösa. Drygt 54 % av
ungdomar i arbetsför ålder saknar arbete. Universitet och gymnasium
privatiseras liksom inom hälsovården. Över 700.000 ungdomar, de flesta med
yrken, har lämnat Spanien och sökt sig till något annat land, främst Tyskland
men även Sverige. Samtidigt förändras lagarna så att personer eller fackledare
som uppmanar till protester, strejker eller demonstrationer kan dömas till
miljonböter genom att de sociala protesterna kriminaliseras.
– Jag har vänner som är ingenjörer, arkitekter och läkare
och de fick inga jobb här. De reste utomlands och fick omedelbart jobb. Regeringen
och den sociala klass den representerar suger på karamellerna och blir bara
rikare medan den stora massan av arbetande i det här landet, miljoner ungdomar,
blir allt fattigare. Men ungdomen gör allt för att få ett jobb, många gånger
finns det inte. Men vi sätter oss och ned tänker; “var och med vem kan jag
skapa ett arbete”? Det gäller att inte tappa modet och demoraliseras och
framför allt, kämpa kollektivt! För vi är medvetna om att regeringen Rajoy inte
kommer att lyfta ett finger för oss.
Eurokommunismens konsekvenser
Vi vänder oss igen till Josetxo “Tigre” och vill veta mer om
hans tidigare bakgrund och hur han greps och fängslades första gången under
Francos sista år i livet, 1975. “Brottet” var spridning av flygblad och
tidningar. Han lämnade det historiska kommunistpartiet PCE, då under ledning av
Santiago Carillo, som han anser förrådde kampen när PCE gav sitt stöd till “La
Transición”, den så kallade övergångsperioden där både monarkin som flaggan
erkändes.
 |
| Kommunistpartiet huvudorgan berättar att PCE har legalise- rats. Till vänster den legendariska "La Pasionaria" och till höger Santiago Carillo. |
Carillo var också, vid sidan av
det franska och italienska kommunistpartiets ledare, en av företrädarna för “Eurokommunismen”.
Eller som en besviken medlem i PCE sa inför konsekvenserna av övergångsperioden
och eurokommunismen: “Vad Franco inte lyckades med under 40 år, att splittra
partiet och bryta ned det, har Carillo och Eurokommunismen lyckats med sin nya
teori under övergångsperioden”. Men 1985 uteslöts Carillo av sina egna i PCE.
Då hade kommunistpartiets reducerats från 200.000 partimedlemmar 1976 till
cirka 65.000 år 1985.
Som en reaktion på den
politiska förvirringen och besvikelsen bland PCE:s medlemsbas bildades i juni
1975 PCE (r) (Partido Comunista de
España-reconstituido), ett återuppbyggande av det
spanska kommunistpartiet. Josetxo “Tigre” anslöt sig till partiet.
– Det traditionella PCE erkände flaggan som är fascismens
och som infördes till priset av en miljon döda under kriget. För min del var jag
märkt och svartlistad för mitt politiska och fackliga arbete i Madrid. Jag greps
och släpptes regelbundet av den hemliga politiska polisens agenter och efter
ett antal år så gick jag under jorden när jag anslöt mig till GRAPO.
Den underjordiska kampen
-ABELARDO+COLLAZO-azk_6.jpeg)
GRAPO, (Grupos
de Resistencia Antifascista Primero de Octubre), de Antifascistiska
Grupperna Första oktober, var inte direkt en militär gren av PCE:r, säger “Tigre”
men rättsväsendet och den hemliga politiska polisen i Madrid ansåg det. PCE (r)
förbjöds 2003.
– Enligt Lenin kan inga kampformer uteslutas om de
baserar sig på behovet i en konkret situation. Målsättningen var att skapa en
folklig men militär organisation.
I bakgrunden fanns också avrättningen av fem
antifascister i den omtalade rättegången i Burgos där de fem dömdes till döden
av en spansk militärdomstol. Två var från ETA och tre från organisationen FRAP.
Bevisen var miserabla och de tre från ETA som avrättades befann sig inte ens på
platsen vid tidpunkten för det påstådda brottet. De två från FRAP var också
oskyldiga, enligt oberoende historiker.
– GRAPO:s medlemmar exkluderades från amnestin 1978 och
flera sitter fortfarande i fängelse. Den politiska innanför murarna är
komplicerad. Vi marxister anser att det är ytterligare kampfront. Dagens
fängelser är på många sätt värre under Frankismens tidsepok. Mer isolering och
placerande av fången i den andra ändan av landet i stället för i närheten av
din familj. Kan inte skriva ett brev utan det går igenom fängelsecensuren
först.
Socialism för överlevnad
Hur ser denne ärrade kommunist på framtiden i en stat där
miljoner arbetande har gått ut på gatorna sedan krisen inleddes 2008? Finns det
något hopp att denna massrörelse kan gå vidare?
 |
| Josetxo “Tigre” |
– Utan tvivel. Den kapitalistiska krisen i Spanien är
inte en “normal” kris från en annan epok, utan en mycket djup kris som inte har
någon annan lösning mer än att bojorna sprängs. Det finns ingen annan lösning.
Systemet baseras sig på en kollektiv exploatering för individuell vinning. Det
produceras men folk köper inte för de har mycket lite köpkraft. Kapitalet slår
igen fabrikerna och folk kastas ut på gatorna. Detta har i Spanien ökat det
politiska medvetandet markant. Nu handlar det inte om en eller annan reform
utan en genomgripande förändring av den samhälleliga strukturen som i klartext
handlar om att ersätta privategendomen och skapa ett kollektivt socialistiskt
tänkande, det enda som kan ta oss ur krisen. Risken är annars, som situationen
ser ut i världen, att vi kommer att få uppleva ännu ett imperialistiskt
omfördelningskrig med ett resultat som vi redan på förhand kan räkna ut
resultatet på. Det handlar om ren överlevnad för mänskligheten.
Text och foto:
Dick och Mirian
Emanuelsson
